Sine Qua Non började som det ultimata garagevineriet, i ett plåtskjul i Ventura. Själv kallade han det för sitt Garage d’Or.
Elaine och Manfred Krankl gör alla sina etiketter själva och namnger alla flaskor med ett för året unikt namn. När man frågar honom varför, så svarar han helt enkelt att det beror på att han vill ha roligt.
Han ger varje vin unika namn som: Midnight Oil, Just for the Love of it, Raven, On Your Toes m.m.
På hans etiketter kan man läsa finstilt som: He made just enough wines to be dangerous. Eller: The truth is in the bottle.  Sen buteljerar han vinerna i olika flaskformer varje år.
De senaste åren har Manfred börjat att numrera sina nya viner varje årgång. Det blev för svårt att namnskydda alla nya namn på vinerna.

När man pratar med Manfred om hög alkoholhalt i viner så säger han: ”Varför låta steken ligga kvar på grillen bara för att den kan det?” Manfred föredrar kalla vingårdar där han kan plocka sent för fenolisk mognad med syran bibehållen. Manfred vildjäser alla sina viner. Han tycker den långsamma och naturliga jäsningen ger ett bättre slutresultat. Eftersom han tidigare ägde ett av USA’s största bagerier så jämför han gärna med hur man gör bröd där man bör behandla produkten långsamt. 

Manfred har slutat att göra pinot noir. Anledningen är att han vill fokusera på Rhônedruvorna.
Den förmodligen enskilt största hemligheten till att Sine Qua Non gör så bra viner är att de rigoröst sorterar druva för druva och förkastar allt utom perfekta druvor. Manfred säger själv i all sin blygsamhet att många skulle kunna göra bra viner av de druvor han kastar.

Sine Qua Nons viner är inte gjorda för att vara ”perfekta”. De har inte någon matematiskt precis förklaring. Det bästa Manfred vet är att vara ensam i vineriet, vandra omkring och fundera, kanske prova några fat och föreställa sig hur de färdiga vinerna skall komponeras ihop.