Sybille Kuntz och den torra Rieslingens återkomst i Mosel
Nedan är en sammanfattning av en artikel skriven av Charles Kirkwood
När Sybille Kuntz började bygga upp sin egendom i Lieser på 1980-talet befann sig Mosel i en djup kvalitets- och identitetskris. De branta, arbetskrävande vingårdarna gav för låg avkastning ekonomiskt, samtidigt som regionen hade blivit starkt förknippad med lätta och söta Rieslingviner. I det läget började Kuntz köpa upp gamla, svårbrukade vingårdslägen som andra odlare lämnade efter sig.
Hennes övertygelse var tydlig redan från början: Riesling från Mosel kunde och borde vara torr, seriös och gastronomisk. Inspirationen kom bland annat från de torra vita vinerna från Loire och Bourgogne som hon sålde i sin egen vinbutik. För Kuntz handlade det inte om att skapa något nytt, utan om att återknyta till en äldre Moseltradition. Före första världskriget hörde regionens torra Rieslingviner till Europas mest ansedda och dyrbara vita viner.
I dag omfattar egendomen omkring 20 hektar, med gamla Rieslingstockar i bland annat Niederberg-Helden och Lieser Schlossberg. Många av vingårdarna är extremt branta, och arbetet sker till stor del för hand. Kuntz ser just de låga skördarna, de gamla stockarna och de magra skifferjordarna som en avgörande del av vinernas kvalitet och karaktär.
Filosofin i källaren är lika återhållsam. Druvorna jäser med naturlig jäst, utan tillsatser, och målet är att låta vingården tala så tydligt som möjligt. De klassiska vinerna jäser långsamt i rostfritt stål och får vila på jästfällningen innan buteljering. De första nivåerna i sortimentet är torra, medan sötare viner endast görs när årgången och botrytisen naturligt tillåter det.
Kuntz var också tidig med ekologisk och biodynamisk odling. Hon slutade använda herbicider och syntetiska bekämpningsmedel redan 1990, långt innan biodynamik hade blivit en etablerad kvalitetsmarkör i regionen. För henne är biodynamiken inte en modern trend, utan snarare en återgång till hur hennes far- och morföräldrars generation brukade jorden.
Under senare år har egendomen även gjort orangevin, pét-nat och ofiltrerade viner utan tillsatt svavel. Men inte heller detta började som ett försök att följa en trend. Snarare var det en naturlig förlängning av en filosofi som Kuntz hade arbetat efter i decennier: låg intervention, naturlig jäsning och fokus på vingården framför källartekniken.
Sybille Kuntz betydelse ligger därför inte i att hon uppfann ett nytt uttryck för Mosel. Tvärtom. Hennes insats har varit att återupptäcka något som redan fanns där: torra, mineraliska och platsdrivna Rieslingviner från några av regionens mest historiska sluttningar. När andra såg branta vingårdar som olönsamma, såg hon potential. Fyra decennier senare har marknaden kommit betydligt närmare hennes vision.
